Day by day with Tess

Jag skulle inte säga att jag mår toppen idag, men i jämförelse till hur jag mådde i tisdags så är skillnaden enorm.

I tisdags hade jag en dålig dag. Min energi var på noll. Kommer ni ihåg min text om "the spoon theory"? Det här var en dag då jag hade en sked. Jag kunde gå upp ur sängen, men sen var orken slut. Jag kunde inte förmå mig själv att åstadkomma något vettigt över huvud taget. Jag kände att jag höll på att gå under, rent orkesmässigt. Magen var väl halvdålig men inte urkass. Men känslan jag hade av att inte orka gå tre steg, av att helt paralyserad ligga på sängen och inte orka vända sig, att känna värk, i hela skelettet. Det gav mig en emotionell kris. Jag kände mig helt överväldigad, varför ska jag må såhär, så ofta dessutom? Jag vill inte ha ett sådant här liv, tänkte jag om och om igen. Men så ringde en kompis. Jag tänkte inte svara först, för jag orkade inte prata om hur jag kände, men svarade ändå, för jag tänkte att det kunde vara upplyftande att höra henne prata, även om jag inte orkade det. Hon blev mitt sällskap för resten av dagen. I fyra timmar pratade vi. Under den tiden förmådde jag mig till och med att koka ris, till min färdiga grillkyckling jag hade i kylen. I fyra timmar glömde jag bort allt negativt och all värk. Vi pratade om jobbiga och roliga saker. I slutet av vårt samtal pratade vi om halloweenkostymer. Det var så lättsamt och befriande, just vad jag behövde. När vi lade på luren kom tröttheten ikapp mig och jag kände att jag var helt slut. Jag låg på sängen med en värk som inte går att ignorera. Så somnade jag tillslut. Jag åstadkom absolut ingenting den dagen, men dagen blev värd något i alla fall, för det där samtalet. Att prata med en vän kan göra så otroligt mycket. Det visar hur viktigt det är, att försöka hålla kontakten även när man är inne i ett skov. Man behöver sina vänner.

 

Men om idag då. Idag har jag mitt huvud någon helt annan stans än då. Jag känner mig inte uppgiven och hopplös. Jag har halsbränna och magknip, och energin är ganska låg. Men jag känner mig glad.

Det känns bra att få ett kvitto på att bara två dagar efter man har kännt sig som man är på botten, kan man vara tillbaka på toppen (nästan). Livet känns ljust idag och jag har många saker att se fram emot och vara glad över. Jag känner mig lyckligt lottad, inte besviken på det livet jag har. Det är ok att ha en magsjukdom, idag, andra dagar känns det inte ok, det känns orättvist och kämpigt. Men jag har upptäckt att alla kämpar med något. Det är så det är.

 

Det var mina tankar just nu. xx